Lediga dagar

Ledig lördag, te i finkoppen och ett antal koftstickningar i gång samtidigt. Det är nog bland det bästa jag vet! 

Koftan Tau av Melanie Berg är också en väldigt rolig stickning, även om jag aldrig lyckas att följa en beskrivning till punkt och pricka. Jag har vänt på knappöppningen...

Att göra färdigt

Jag brukar alltid vara mycket plikttrogen med mina projekt: ett påbörjat ska avslutas. Det blir inte alltid något jag är nöjd med, men att repa eller att lägga undan har för nig känts som en omöjlighet. Sedan hade vi den där Siri nummer två... Jag var inte helt nöjd med den första då garnet fällde och passformen inte var helt tillfredsställande. Att då välja att sticka ytterligare en, i samma färg men med ett garn jag haft längst ner i garnlådan är att på förhand döma koftan till ett misslyckande. Till slut hamnade koftan i en hög under andra projekt, tillsammans med mina stickor. Och där låg den. Varje gång jag letade efter stickmarkörer anade jag den där koftan längs ned och återupplevde känslan av olust.
Men! Med tiden har min olustkänsla bytts ut till en känsla av kamplust. Om jag nu inte gillar koftan, eller garnet, eller passformen, utförandet eller av andra för mig dunkla orsaker- så är det bättre att utforska och åtgärda dem. Jag plockade fram koftan igen; och döm om min förvåning när jag gillar att sticka denna kofta! Garnet känns inte längre så sticksigt och passformen är god. Tänk vad lite betänketid kan göra!

Ásta Sóllilja

Kate Davies är designern med en historia värd att beundra. Stroke och medföljande rehabilitering och även en omstart i livet. För ett litet tag sedan gifte hon sig med sin stora kärlek, och vigseln präglades av deras skotska hemvist och hennes stora förkärlek för det genuina och handgjorda. Hennes brudbukett bestod av knappar...
Kate Davies' specialitet är mönstrade ok, och hon är mycket inspirerande. Dock har hon en stickfasthet som en annan bara kan drömma om. Därför krävs mycket tankeverksamhet innan hennes mönster kan omsättas i verklighet. Här kommer i vilket fall det första mönstret från hennes bok Yokes, där 11 koftor och tröjor skapar habegär. Jag ger er Ásta Sóllilja. I det garn som är rekommenderat, Lett-lopi- som jag redan konstaterat står emot både regn och blåst.

Kristinehamn

När jag upptäckte denna kofta via Instagram i somras visste jag med en gång att det skulle bli en perfekt höstkofta. Känslan är vintage, vilket jag tror är designerns tanke. Jag valde en murrig vinröd färg, och är mycket nöjd. Två tummar upp!
Mönster: Kristinehamn av Karin Weststrand
Garn: Cascade Heathers. Ett lite tjockare garn än jag brukar föredra, men till denna kofta blev det jättebra!

Lush

Rolig start på koftan, där spetsmönstret stickas först. Tyvärr tyckte jag att ringningen blev för djup, därför fick min vän denna kofta
Mönster: Lush av tincanknits

Audrey, och en tendens att upprepa sig

Jag verkar haka upp mig när jag hittar en mönsterbeskrivning som jag gillar. Audrey är en sådan, och här kommer tredje försöket. Koftan är strålande gul, vilket gör att den är svår att matcha, men en riktig glädjekick att se!
Garn: Lang Yarns merino.

Lauren

Roligt mönster, rolig stickning och härlig färg på garnet. Men! Här kommer ett inlägg om superwash-garner. Jag gillar dem inte, helt enkelt. Det är svårt att förutse hur de kommer bete sig i större plagg såsom koftor och tröjor. Kanske är det därför dessa projekt sedan inte blir använda av mig, jag blir inte nöjd med hur de sitter. Jag börjar tro att detta är den springande punkten när jag ser de koftor och tröjor som hänger oanvända i min garderob... Sedan är jag tveksam kring om superwash-behandling av garn är så bra över huvud taget.

Och när jag nu är inne på garn och dess påverkan på miljön:
Alla gillar vi olika: en del föredrar akryl av ekonomiska eller allergiskäl. Jag är inte en av dem, både det faktum att det är plast och därmed beter sig konstigt så är det också plast! Hej, miljöpåverkan.
Jag gillar ekologiska garner, men handlar även annat. Jag gillar lokala garner, men har en inte så liten kärlek till både Lett-lopi och Jamieson-garner- ju rivigare, desto bättre. Jag önskar att jag i större utsträckning kunde handla enbart ekologiskt och närproducerat garn, där jag utan tvivel blir garanterad att djuren inte far illa i hanteringen. Så är inte fallet idag, därför får jag göra ett aktivt val: och att djuren mår bra och behandlas väl måste alltid vara min första prioritering. Hur tänker ni?

Argo

Varje år hålls en slöjd- och hantverksmässa i den stad där jag bor. Och varje år handlar jag garn från samma stånd. Att veta var fåren finns och att de mår bra tänker jag är en god förutsättning för att garnet också blir bra. Lite fårfett finns kvar i garnet, så händerna blir mjuka på kuppen! För det mesta blir garnet till fina vantar som jag brukar tova och brodera, denna gång inhandlades koftmängd. Och resultatet blev Argo 
Garn: Aran-tjocklek av lokalt producerat garn.

I'm on fire!

Underbar stickning, med roligt mönster och härlig färg! Detta är dock en tröja, och jag brukar föredra koftor...

Garn: Lang Yarns merino, ett av de tre jag köpte från Magasin Duett

Ramona Cardigan

Snabbstickat projekt med ett garn som jag har ett komplicerat förhållande till. De flesta som stickar med detta garn menar att det "fluffar till sig" efter tvätt, men jag har dessvärre inte upplevt detta i så hög grad. Ändå fortsätter jag att skaffa det... nåja, det har gett mig fina vantar, blivit schysst kofta med dubbel tråd och nu även gett mig en kofta som vinner i längden.
Mönster: Ramona av Elizabeth Smith
Garn: Supersoft av Magasin Duett

Pretty Dandelion

En större mängd garn från Dandelion och en djup kärlek till koftor. Ja, här kommer i alla fall det gröna. Beskrivningen är en favorit i repris: Pretty (me) av Nadia Crétin-Léchenne. Och garnet : Dandelion Rosy Sport. Ljuvligt garn, även om det har en tendens att töja sig på längden. Denna kofta lider inte så mycket av detta, däremot den andra koftan som kommer i ett senare inlägg... knappkanten lider stort av att koftan blev mycket, mycket längre. Mer om det en annan gång.

Dovana

Äntligen fann jag det perfekta mönstret till garnet från Moodsofcolors! Det har varit en följetong ända sedan garnhärvan landade i min postlåda. Och sjalen har varit väl använd, särskilt i kombination med nya koftfavoriten Victoria, som jag skrivit om i tidigare inlägg. Modellen är min fina vän Nella, som glatt ställer upp när berget av färdiga projekt behöver fotas. Mitt djupaste tack för detta!
Mönster: Dovana av Ysolda Teague
Garn: Moods of Colors i färgen tussilago, en vinst från RättAvigt

Victoria

Ljuvliga garn! Ljuvliga mönster! När allt faller på plats och allt är fullt av älsk, kan det inte sluta annat än lyckligt. Denna kofta har blivit den mest använda av alla mina stickprojekt hittills.
Mönster: Victoria av Amy Miller.
Garn: Cascade i färgen Lake Chelan Heather

Teststickningen

Fick möjlighet att provsticka ett nygammalt mönster: Merry go socks av Evelina Roos (mer känd som Eddy). Sockorna har tidigare publicerats på svenska i e-tidningen Avmaskat, och inför släpp av engelsk version önskades korrekturläsare/teststickare. Eftersom jag är förtjust i Eddys mönster var detta ett självklart projekt att ansluta till!
Mönstret var lättläst, med smarta lösningar för hälen, vilket jag personligen tänker är en av Eddys specialiteter. Och diagrammet var roligt! Garnet Lang Yarns Jawoll var en ny erfarenhet, där jag särskilt uppskattade förstärkningstråden till hälen. Snabbt, roligt och enkelt projekt!

Belmont, eller: det blir inte alltid som man tänkt sig

Den där resestickningen som kom till i sista stund? Den blev det inget med. Nog för att jag tålmodigt stickade på den under min vistelse i norra Sverige. Och för att jag fick hål i pekfingret och för att jag insåg att garnet jag hade hemma inte skulle räcka. Allt detta ledde till att jag helt enkelt gav upp. Repade. Och gav mig in i gauge-djungeln. För jag hade ju det där solgula garnet från Dandelion. Men det funkade inte riktigt. Eller, om jag ska vara sanningsenlig, det funkade.inte.alls.
Men! Skam den som ger sig! Så efter mycket räknande och en del ångest: här är resultatet så långt. Och jag älskar det.

Och mycket stickrelaterat!

Som motvikt till senaste tidens hysteriska sömnad (nåja...) så har jag avslutat två projekt; en teststickning av sockor samt en sjal. Blogginlägg kommer senare kring dessa projekt: sockorna ska jag få experthjälp med att fota!

Inte stickrelaterat alls

En ovanlig syn, men jag tänker ge det där med sömnad en chans. Min syfröken deklarerade i mellanstadiet att jag inte kunde sy rakt på symaskin och sedan dess har jag levt i denna övertygelse. Men: kombinationen av rea i en tygaffär och det faktum att min sykunniga (och vad det visade sig, även mycket bestämda) vän gjorde att jag kom därifrån några hundralappar fattigare, men med tyg nog för två klänningar. Jag bävar. Jag är missnöjd med hur klänningen ser ut. Jag sprättar. Och inser att världen inte går under av misslyckanden... Kanske blir detta en klänning till sist, vem vet? En sak vet jag: min syfröken hade fel. Jag kan visst sy rakt på symaskin!
Och en sak till: stickning kommer att förbli min favoritsysselsättning.

Nytt projekt

På ett sätt är det ändå ganska typiskt mig att kvällen innan en resa starta ett nytt projekt istället för att packa färdigt min väska. Sex timmar på tåg ter sig som en ren lyx- tänk hur mycket sticktid jag får!

Födelsedagskoftan: ett lyckligt slut

Så fick hon då till sist sin födelsedagspresent. Och fotograferad blev den enligt konstens alla regler!
Dessutom ställde min vän upp som modell för alla de andra koftor som färdigställts under den senaste tiden- så min ravelrysida är nu fint uppdaterad.
Här kommer lite smakprov:

Dag sju: kofta på en vecka

Och klar!
Garn: Järbo Mio
Stickor: 3mm
Mönster: Ingrid av mendandrepair
Tidsåtgång: en vecka.

Dag sex: kofta på en vecka

Det går framåt, och jag hyser en stilla förhoppning om att lyckas med min föresats: en kofta på en vecka! Och att dessutom kunna ägna mig åt utomhusstickning är en lyx jag inte haft många tillfällen till denna sommar.

Dag fem: kofta på en vecka

Det går framåt!

Dag fyra: kofta på en vecka

Ärm nummer två klar!

Dag tre: kofta på en vecka

En ärm klar: nummer två är påbörjad. Detta kan gå vägen!

Uppdatering kofta på en vecka

Dag två. Två rapporter av sju, och delat av för ärmar. Jag tror det kan gå att bli klar innan lördag!

Födelsedagskofta på en vecka?

En av mina vänner fyller år i augusti, och önskade sig en kofta i ett specifikt garn och särskilt mönster. När garnet kommer med snabb leverans vaknar min lust att färdigställa den till nästa gång vi träffas, vilket är om en vecka. Kofta på en vecka? Challenge accepted! Bifogar bild från gårdagens resultat.

Doppresenten till lilla R

Snabbt projekt som ändå gav ett trevligt resultat: Chevron baby blanket. Stickat med Järbo garn Elise på stickor 4,5. Enkelt mönster med enbart två varv, ingen större tankemöda krävdes. Det enda jag har synpunkter på var alla trådar som behövde fästas- ingen favoritsysselsättning vad mig beträffar. Återstår bara att klura ut hur denna present bäst kan paketeras.

Stickat sedan sist

Vad har du stickat på sedan förra inlägget? Jo, det ska jag tala om! Koftor, koftor och så en liten sjal. Läste att en liten istid är på gång, så det är bäst att vara förberedd.
Uppifrån och ned: sjalen Dovana, mönster av Ysolda Teague. Koftan Victoria, mönster av Amy Miller. Och slutligen Ramona cardigan av Elizabeth Smith.
Nästa bildparti innehåller tre koftor, alla stickade med Lang Yarns från Magasin Duett och den rea som lockade mig till storköp. (Suck.) I ordning: Lauren, Audrey samt Girl on fire! Den senaste hade den roligaste starten på ett mönster som tänkas kan, jag skulle vilja testa den någon mer gång. Slutligen i den nedre bilden: Pretty (me) i Dandelion Rosy Sport. Älsk på den!

Long time, no see

Hjälp, så länge sedan det blev en uppdatering här inne. Min väninna undrade om jag glömt av bloggen, och det är ju sant på sätt och vis. Jobb och stickning har varit i fokus på olika vis, här kommer dock en liten smygtitt på vad jag bland annat stickar på just nu. Är i slutfasen, där jag oftast brukar vilja starta nya projekt. Så pepp, pepp! Axlar och knäppkanter kvar.

Att sticka barnplagg

En vän till mig: tänk, om jag hade någon i min närhet som kunde sticka till lille H! Han har alldeles för lite hemstickade plagg.
Jag: ja, alltså... Jag stickar ju och så, men har aldrig gett mig på barnplagg innan. Men jag kan ju göra ett försök?

Sagt och gjort, på stickorna just nu (mina övriga pågående projekt lades raskt åt sidan) är en Little Coffee Bean Cardigan. Och det är mycket tillfredsställande hur fort det går att sticka barnplagg! Ett bekymmer är valet av garn: visjögarn. 100% ull är kanske inte det mest logiska att välja till ett litet knytte, men jag är villig att ta risken. Och fick också tummen ur att beställa personliga namnlappar.

Märklig tröja med lyckat resultat

Detta mönster var ett av de märkligaste jag stiftat bekantskap med. Stickningen vrider sig runt sin egen axel, men passformen är god. Kort sagt: rolig, nyskapande och vacker! Garnet noppar sig lätt, men är varmt och mjukt.
Mönster: wrapped pullover
Stickor: 4,5 och 5,5
Garn: Cascade Eco+