Belmont, eller: det blir inte alltid som man tänkt sig

Den där resestickningen som kom till i sista stund? Den blev det inget med. Nog för att jag tålmodigt stickade på den under min vistelse i norra Sverige. Och för att jag fick hål i pekfingret och för att jag insåg att garnet jag hade hemma inte skulle räcka. Allt detta ledde till att jag helt enkelt gav upp. Repade. Och gav mig in i gauge-djungeln. För jag hade ju det där solgula garnet från Dandelion. Men det funkade inte riktigt. Eller, om jag ska vara sanningsenlig, det funkade.inte.alls.
Men! Skam den som ger sig! Så efter mycket räknande och en del ångest: här är resultatet så långt. Och jag älskar det.

Och mycket stickrelaterat!

Som motvikt till senaste tidens hysteriska sömnad (nåja...) så har jag avslutat två projekt; en teststickning av sockor samt en sjal. Blogginlägg kommer senare kring dessa projekt: sockorna ska jag få experthjälp med att fota!

Inte stickrelaterat alls

En ovanlig syn, men jag tänker ge det där med sömnad en chans. Min syfröken deklarerade i mellanstadiet att jag inte kunde sy rakt på symaskin och sedan dess har jag levt i denna övertygelse. Men: kombinationen av rea i en tygaffär och det faktum att min sykunniga (och vad det visade sig, även mycket bestämda) vän gjorde att jag kom därifrån några hundralappar fattigare, men med tyg nog för två klänningar. Jag bävar. Jag är missnöjd med hur klänningen ser ut. Jag sprättar. Och inser att världen inte går under av misslyckanden... Kanske blir detta en klänning till sist, vem vet? En sak vet jag: min syfröken hade fel. Jag kan visst sy rakt på symaskin!
Och en sak till: stickning kommer att förbli min favoritsysselsättning.