En ovanlig syn, men jag tänker ge det där med sömnad en chans. Min syfröken deklarerade i mellanstadiet att jag inte kunde sy rakt på symaskin och sedan dess har jag levt i denna övertygelse. Men: kombinationen av rea i en tygaffär och det faktum att min sykunniga (och vad det visade sig, även mycket bestämda) vän gjorde att jag kom därifrån några hundralappar fattigare, men med tyg nog för två klänningar. Jag bävar. Jag är missnöjd med hur klänningen ser ut. Jag sprättar. Och inser att världen inte går under av misslyckanden... Kanske blir detta en klänning till sist, vem vet? En sak vet jag: min syfröken hade fel. Jag kan visst sy rakt på symaskin!
Och en sak till: stickning kommer att förbli min favoritsysselsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar